Alla hjärtans dag är – ursäkta att jag skriver det rakt upp och ner – mycket en tjejernas högtid. Nämn den man som skulle få ett utbrott om hans partner skulle råka glömma bort dagen ifråga. Strunt samma. Det är trevligt med högtider och just den här lämpar sig för en filmgenre som jag normalt inte är så där väldigt begeistrad i – romantik. Å andra sidan är bra film – bra film, oavsett genre. Här har ni romantik.
Den moderna amerikanska romantiska filmens drottning är förstås regissören och manusförfattaren Nora Ephron. Här rullar hon ut perfekt romantik med Tom Hanks som den sorgsne änkemannen och Meg Ryan som kvinnan han tycks predestinerad för.
Hyr
Francois Truffaut Nya vågen-klassiker om de två killarna som strax före första världskriget förälskar sig i samma flicka Catherine. Hon väljer den ene, men vänskapen och kärleken mellan de tre fortsätter.
Hyr
Tja, mycket mer romantiskt blir det inte tycker jag. Hugh Grant i sin paradroll som den ständigt försenade bröllopsgästen med det fluffiga håret och de osammanhängande talen.
Hyr
Woody Allens kanske bästa film på senare år. Avdankade tennisproffset och uppkomlingen Chris propellrar sig upp genom Londonparnassen genom sexappeal och förslagenhet. En gudomlig Scarlett Johansson sätter dock käppar i hjulen för honom.
Hyr
Ryan O'Neal och Ali MacGraw i alla tiders mest tårdrypande kärlekshistoria. Och den håller faktiskt fortfarande 40 år senare.
Hyr
En mycket ung Dustin Hoffman lever dagdrönartillvaro efter studenten. Och medan han absolut inte har en aning om vad han ska ta sig för resten av livet får han se sig förförd av den dominanta Mrs Robinson till tidstypiska Simon and Garfunkel.
Hyr
Fransmännen är förstås lite extra bra på romantik. Inte minst i J-P Jeunets färgsprakande saga om den konstiga Amelie och hennes udda sökande efter kärleken i Paris.
Hyr
Alain Resnais kontemplativa och poetiska betraktelse över kärleken mellan en fransk skådespelerska och en japansk arkitekt i atombombens skugga. Efter Marguerite Duras roman och manus. Inte den mest lättsmälta romantiken, men bra är det.
Hyr
Jag erkänner. Hugh Grant är den mest romantiska skådespelare jag vet. Stammandet, det fluffiga håret, rubbet. Här i rollen som en helt vanlig kille. Med fluffigt hår som blir tillsammans med JULIA ROBERTS. Jag tycker det är svårslaget.
Hyr
Måste nästan ha lite svensk romantik också. Det får bli den oefterhärmlige Roy Anderssons första (och sista) normala och begripliga film. Tonårskärlek i en helt annan tid i ett helt annat Sverige.
HyrHans Wiklund