Flerfaldige Oscarvinnaren Howard Shore är en av Hollywoods mest ansedda och anlitade filmkompositörer. På hans meritlista finns bortåt 70 verk, bland annat musiken till The Departed, Seven, När lammen tystnar och Sagan om ringen-trilogin. Shore har även komponerat musiken till de flesta av regissören David Cronenbergs filmer och är nu aktuell med dennes lovprisade gangsterthriller Eastern Promises.
Vi mötte Shore under hans besök på Stockholms Filmfestival där han förutom att träffa pressen även passade på att för första gången dirigera ett live-framförande av musiken till Eastern Promises.
LOVEFiLM: Vad fick dig att vilja bli filmkompositör?
Howard Shore: Från början var jag nog mer intresserad av musik än film. Jag började skriva musik när jag var tio och studerade tidigt komposition och harmonilära. Under åratal gjorde jag det mesta man kan göra inom musiken. Jag turnerade med mitt eget band, gjorde radioinspelningar och musik för TV men det kändes alltid begränsande på något sätt.
Jag saknade resurser som kompositör och hade inte tillgång till stora symfoniorkestrar, stråkkvartetter eller körer. Så jag tänkte att filmen var en möjlighet för mig att få tillgång till allt detta och som tur var träffade jag David Cronenberg som tillät mig att förverkliga de idéer jag hade inom musiken. De bästa samarbetena är alltid när en regissör låter kompositören skapa fritt och uttrycka vad man känner.
En regissör kan leda en i en viss riktning men behöver inte tala om vad man ska göra. Jag har alltid sett på film som en kreativ och experimentell uttrycksform och jag tror det har att göra med min uppväxt på sextiotalet och hur man experimenterade med musik och med mycket annat också för den delen…
LF: Hur gick du tillväga när du gjorde musiken till Eastern Promises?
HS: Filmens handling kretsar kring den unga kvinna som dör i början av filmen. Hon avlider under förlossningen av sitt barn och filmen berättas genom hennes dagbok. Hon kommer från en liten by i Ryssland och i början tror hon att hon kommer tjäna pengar genom att sjunga på en restaurang i London.
Men det slutar med att hon blir sexslav och förstörd av droger. Det är själva essensen av historien i Eastern Promises, så tematiskt och musikaliskt ville jag knyta an både till hennes egen och till det nyfödda barnets historia.
LF: Tillbringade du mycket tid med att göra research om den ryska kulturen som finns i filmen?
HS: Absolut. I alla filmer och alla andra projekt jag arbetar med gör jag enormt mycket research. Jag försökte verkligen dyka in i researchmaterialet månader i förväg innan jag började skriva någonting för Eastern Promises. Jag lyssnade väldigt mycket på rysk folkmusik och såg dokumentärer om rysk konst och tatueringskonst.
Det finns en otrolig dokumentär om ryska fängelsetatueringar av Alix Lambert (The Mark of Caïn, red. anm). Hon besökte fängelser och filmade kriminella och deras tatueringar, vilket är en stor influens i filmen. Jag gillar att läsa om ämnet, lyssna på musiken och titta på konsten. Sedan stoppar jag undan allt i en låda och låser in det. Jag går inte tillbaks till det, för jag vill glömma den intellektualiserande delen av arbetet och endast koncentrera mig på det emotionella.
Musiken jag skriver bygger alltid på en känsla som jag sedan låter den intellektuella delen av mig krypa in i. Så jag absorberar idéer och skapar sedan något originellt från hjärtat där jag utgår från vad jag känner och tycker om det som skildras i filmen.
LF: Hur kommer det sig att du valt att göra musik till så många mörka och psykiskt påfrestande filmer som Seven, När lammen tystnar och The Cell?
HS: Det går tillbaka till frågan du ställde mig tidigare om varför jag började skriva musik för film och jag sa att det var för att utrycka idéer om musik. Jag blev intresserad av film på grund av musiken och jag tror att med många av dessa mörkare ämnen är det lättare att uttrycka mer musikaliskt.
I en film som till exempel Välkommen Mrs. Doubtfire, som är en mycket bra film, är känslorna tydligare och mer uppenbara medans filmer som När lammen tystnar och Seven erbjuder mer undertext och ambiguitet. Och det är just det mörka och tvetydiga som är intressant för en kompositör. Jag älskar lättare underhållning och jag har jobbat med TV och komedier i åratal. Men med dessa mörkare historier erbjuds man ett större utrymme att jobba på. Det finns mer djup att gå in i.