Lust, Caution: Intervju med Ang Lee

Efter hyllade Brokeback Mountain återvänder taiwanesiske regissören Ang Lee till Kina med den vackra spionthrillern Lust, Caution. Filmen bygger på en novell av Eileen Chang och handlar om en ung skådespelerska som dras in i en ödesdiger kärlekstriangel i Shanghai under andra världskriget.

Ang Lee, som med lätthet rör sig inom olika genrer, har med Lust, Caution skapat ett passionerad och estetisk tilltalande krigsdrama som påminner om de klassiska Hollywoodfilmer som gjordes under 40-talet. Lust, Caution blev en enorm framgång i Kina förra året och har även förärats med en Guldbjörn i Venedig. I en svit på Grand Hotell i Stockholm berättade en diskret och mycket sympatisk Lee för oss om hur man gör krigsfilm utan krigsscener, om de omdiskuterade sexscenerna och om den enorma succén filmen haft i Asien.

LOVEFiLM: Lust, Caution innehåller en mycket utdragen och våldsam scen där en person blir knivhuggen och mördad av en grupp motståndsmän. Hur kommer det sig att det praktiskt taget är den enda våldsskildringen man ser i en film som utspelar sig under ett pågående krig?
 
Ang Lee: Jag har gjort en krigsfilm utan att man ser får se något av kriget. Så jag var tvungen att låta vissa av krigsscenerna utspela sig runt mahjongbordet, under kärleksmötena och i den här knivhuggningen.

För mig är den scenen ett bra sätt att dela upp filmen i två delar. Den första delen är en passionerad melodram, den typ av patriotiska teaterföreställningar som jag växte upp med. Den symboliserar min naivitet och oskuld. Efter knivmordet går vi in i krigsfilmsdelen, som jag skildrar till hälften realistiskt och till hälften som en film noir.

Knivhuggningsscenen förvandlas till en ritual och jag kallar den för en Bar Mitzvah eftersom gruppens manlighet utmanas. Före mordet har de levt i en illusion, men när de tar bort dekoren i huset blir allt mer realistiskt. Pojkarna måste bli män och leverera.

När jag såg scenen kändes den som en våldtäkt av någon anledning. Kanske har det med flickan som mister sin oskuld att göra, eller att hela filmen handlar mycket om sexualitet. Det är en mycket förödmjukande och obehaglig scen. Jag känner regissörer som har gjort riktigt brutala filmer men som ändå reagerar starkt på just den här scenen och tycker det är svårt att titta på den.

Jag tror det handlar mycket om de unga skådespelarnas rollprestationer. De trodde verkligen på det. Jag minns att under den tredje tagningen, när Lee-Hom Wang skulle bryta nacken av honom, så var jag tvungen att avbryta för jag trodde verkligen att han skulle bli skadad. Han bröt ihop fullständigt efter det och klarade inte mer.

LF: Hur lyckades du göra skådespelarna avslappnade under filmens sexscener?

AL: Det som hjälpte mig minst av allt i mitt förarbete var att titta på andra sexfilmer. Jag hittade inga bra exempel på lyckade sexscener. Att kombinera tungt drama med sex är riktigt svårt. Jag kollade in erotiska dramer, mjukporr och hårdporr men insåg att jag var tvungen att ta reda på själv hur jag skulle göra.

Jag tyckte de första inspelningsdagarna var oerhört svåra innan det blir rutin. Det var ofta väldigt pinsamt och kändes helt fel. Det var en ständig prövning för mig att vara tvungen att uttrycka alla ställningar, alla rörelser, hur skådespelarna skulle uppträda i alla positioner och vad vi skulle filma.

LF: Både Brokeback Mountain och Lust, Caution bygger på noveller. Vilken skillnad i frihet har du som filmskapare att göra film av en novell till skillnad från en roman?

AL: Det sköna med en novell är att man har utrymme att uttrycka sig och göra sin grej. Man kan fylla ut historien och karaktärerna lite som man vill. När man väljer en roman har den däremot ofta miljoner fans redan och man känner sig tvungen att leverera storyn som den är skriven.

Ett annat problem är att försöka komprimera en historia på fem timmar till en film på två timmar. Det svåra med att göra film av en novell är att materialet är mindre rikt. Om den litterära förlagan dessutom är ett mästerverk blir det mycket svårt att lägga till saker.

Vi hade tur med Brokeback Mountain. Larry McMurtry kompletterade E. Annie Proulx text hur lätt som helst. För oss att försöka imitera Eileen Chang är nästintill omöjligt. Det är smärtsamt att erkänna, men den typen av författande finns inte längre. Vi ändrade inte något på dessa båda noveller utan vi fyllde bara ut dem.

Det enda som är annorlunda i Lust, Caution är knivhuggningsscenen och scenen i juvelerarbutiken men det förändrar ingenting från själva grundberättelsen. Vi använde oss av detaljer från Eileen Changs eget liv när vi behövde komplettera med scener och när det gäller teaterbiten i filmen så är den en så stor del av mitt eget liv så den var det inga problem att skapa.

LF: Lust, Caution har blivit en enorm succé i Kina och har vunnit många priser på den asiatiska motsvarigheten till Oscarsgalan. Vad betyder det för dig att filmen fått ett så stort gensvar i Asien?

AL: Det är väldigt tillfredsställande. Det jag tycker känns bra med den här filmen är att den handlar om Kina och om mitt ursprung. Det finns en slags aura i filmen, en känsla som folk kan relatera till, och det verkar gälla även för den nedklippta versionen som visades i Kina.

Lust, Caution är en mycket asiatisk film och jag var ganska rädd för att göra filmen över huvud taget. Men nu känns det uppmuntrande att så många har tagit filmen till sig. Självklart är det vissa som har klagat men de är mycket färre än vad jag trodde.

Ärligt talat är det svårt att förklara varför jag ville göra den här filmen, men berättelsen innehåller mycket av det jag har upplevt i mitt liv. Det känns som att jag var tvungen att få ut det på något sätt. Jag hittar egentligen inga rationella anledningar till varför jag gjorde filmen, men jag försöker vara rationell när jag pratar med dig. [Skrattar]

Text och foto: Didrik Tessier