Filmjournalisten Emma Gray Munthes guide över 2011 års bästa filmer. (Hon passar också på att varna för några riktigt, riktigt dåliga.)
Ryan Gosling och Michelle Williams är fullständigt magnifika tillsammans i den här berättelsen om ett förhållandes uppgång och totala fall. En film som sliter hjärtat ur kroppen.
Lars von Trier berättar om sig själv genom att berätta om en deprimerad brud och jordens undergång. Kirsten Dunst har aldrig varit, kommer aldrig att vara bättre. Slutet är magiskt!
Ett föräldrapar har låtit sina barn växa upp helt avstängda från omvärlden och har lärt dem att allt bortom tomtstaketet är livsfarligt. Årets sjukaste, mest obehagliga och nattsvart roliga film!
Steve Coogan och Rob Brydon gör en kulinarisk resa i norra England, pratar känslor, imiterar diverse skådespelare och käbblar. Det är fruktansvärt roligt - och hjärtslitande fint och sorgligt.
Babydoll blir satt på dårhus av sin styvpappa, och börjar smida planer för att rymma innan hon ska lobotomeras. Årets mest missförstådda, oförtjänt utskällda och ilsket feministiska film!
En amatörskådespelande terrariekameleont - med Johnny Depps röst - på vildavästernäventyr! Dialogen är snabb och rolig, det hela är meskalinskevt i största allmänhet.
Årets överraskning! Alieninvasion som sopar mattan med både Super 8 och District 9. Lågbudget med fina effekter, bra manus och oerhört fint spel från huvudrollsinnehavarna (som spelas av riktigt par).
Först några månader efter att underbarnet Xavier Dolans andra film redan nått svenska biografer dök debuten äntligen upp. Trulig tonåring med James Dean-manér kämpar med sig själv - och sin mamma.
Simin vill flytta utomlands, Nader vill stanna kvar och vårda sin demente far. De separerar, och gemensamma dottern stannar hos Nader. Snart är de alla indragna i en snårig situation. Fantastiskt spel, rakt igenom!
Maktkamp i ridhusmiljö! Löjligt snyggt foto! Fantastisk långfilmsdebut! Låt dig inte luras av alla träiga recensioner som skrivits om den, den här filmen kommer att knocka dig ur strumporna.
Exakt VAD var grejen med knaserierna i The Fighter? Vad föll alla för, överspelet? Och vad var det i klyschfesten Black swan som fick så många annars vettiga människor att gå i spinn? Och HUR kunde man kalla Bridesmaids saker som "lysande" och "revolutionerande"? Den var stundtals oerhört rolig, ja, men också ganska tramsig.
Förväntningarna på Trent Reznors och Atticus Ross The Girl with the dagon tattoo-soundtrack var enorma, men de lyckades inte komma upp i Social Network-klass. Årets soundtrackmakare var i stället Cliff Martinez, som stod bakom det spänningsskapande drivet i både Contagion- och Drive-musiken.
Michelle Williams och Ryan Gosling framstår mer och mer som sin generations starkast lysande stjärnor. Vilka ansikten! Så mycket känslor med så små medel! Fantastiska tillsammans i Blue Valentine, fantastiska var för sig i tidigare filmer som Half Nelson och Wendy and Lucy.
Av årets filmscener är det några som satt sig extra hårt. En Kirsten Dunst i brudklänning uppflugen på en stoltrave, en pojkig Alexander Skarsgård på en sängkant och jordens undergång i Melancholia, brandsläckarrökpuffarna under cykelturen i Oslo, 31 augusti, hela Drives öppning.