|
Fasansfull farsot , 8 juli 2011
-
-
Black Death
på DVD
(2010)
Medverkande: Sean Bean, Eddie Redmayne, Carice van Houten
Regissör: Christopher Smith
Åldersgräns 
Filmen tar upp ett tema som intresserar mig väldigt mycket. Nämligen Digerdöden eller svarta döden som den också kallades. En fruktad sjukdom som urskillningslöst dödade stora delar av Europas befolkning på 1300-talet. Ingen kom undan. Alla var lika sårbara. Gamla som unga, rika som fattiga. Man var säker på att farsoten var ett straff från Gud, men inte ens Hans mest trogna tjänare (prästerna och munkarna) kom undan dess dödliga grepp. Många av dom fick smittan när de gav de döda den sista smörjelsen. Bortfallet var så stort bland prästerskapet att många församlingar till slut stod utan en kyrkoherde. När en sådan här fruktad sjukdom sprider sig som en löpeld bland befolkningen och maktlösheten breder ut sig så är det naturligt att man försöker hitta en syndabock som man anser är skyldig till de olyckor som man har drabbats av. De som framförallt fick skulden för att bland annat ha förgiftat vattenbrunnarna var judarna. Antisemitismen var vida utbredd under den här tiden och den spreds mellan de olika byarna, städerna och länderna av flagellanterna. Tyvärr tog inte filmen upp dessa historiska fakta, och det bör man göra om man skall göra en film om Digerdöden. Även alla trollkunniga människor såsom häxor, trollkarlar och andebesvärjare (nekromantiker) fick skulden för den förskräckliga farsoten som tog så många oskyldiga människors liv. Alla dessa 'onda' människor blev torterade och brända på bål för sina synder. Därför tycker jag att det är en utmärkt idé av filmskaparna att låta oss följa med några häxjägare utskickade av kyrkan på ett heligt uppdrag till en by där en andebesvärjare befinner sig. En sådan har förmågan att väcka de döda till liv, och det är vad man misstänker har hänt i just den här byn. Som ledsagare på resan har de den unge munken Osmund som är född och uppvuxen i närheten av den förbannande byn. Det är egentligen honom som filmen handlar om. En ung och lite naiv novis och hans resa till undergången. Det är här som filmskaparna gör sitt största misstag. De skulle aldrig låtit honom förändras från att vara en alltigenom godmodig människa till en ond och hänsynslös häxjägare och mördare. Vi hade genom hela filmen fått stifta bekantskap med en människa som vi kunde känna sympati för. Vi fick känna hans glädje när han var tillsammans med sin älskade, och vi fick känna hans smärta när han förlorade henne. Jag anser att filmen skulle ha slutat med scenen där Whirlwind lämnar den emotionellt brutne unge munken tillbaka till klostrets 'trygga' famn med en förhoppning att han en dag kan finna frid i sitt sinne. Det hade då blivit en mycket bättre film och hade då som följd fått fler stjärnor av mig.
 
63%
från 9 kunder
|
