Det är helt klart att Meryl Streep och Tommy Lee Jones spelar i en annan liga än sina kollegor. Möjligtvis spelar Streep i en alldeles egen toppdivision.
Hope Springs är en förhållandevis mörk dramakomedi om det åldrande paret Kay och Arnold som varit gifta i en halv livstid. Under åren har äktenskapet på ett omärkligt men rätt naturligt sätt stagnerat, numera sover de i separata rum och köper en ny värmepanna eller kabel-tv-prenumeration i bröllopsdagspresent till varandra. Intimiteten och samhörigheten som är så viktig för varje meningsfull relation är borta, nu finns bara vardagslunken kvar.
| Top rated films | View all |
|---|---|
| Manhattan (1979) | |
| The Deer Hunter - Blu-ray (1978) |
Ändå har de vant sig vid tillvaron, Arnold verkar till och med nöjd. Åtminstone ser han inga problem som är så stora att han måste ta itu med dem. Han jobbar om dagarna, kommer hem till ett dukat middagsbord och avslutar kvällen framför golfkanalen på tv tills han somnar i soffan.
Kay å sin sida jobbar deltid och har urtråkigt. Hennes försynta ansträngningar och inviter går obemärkta förbi och hon accepterar det. Tills hon inser att hon ”vill ha tillbaka sitt äktenskap” och även om hon inte förklarar närmare vad det innebär så är det plågsamt tydligt att de inte har så kul ihop längre.
Så Kay bokar in dem på en veckas intensiv parterapi. Arnold vägrar först att hänga med på tramset men ett samtal med en frånskild kollega leder honom på bättre tankar. Eftersom han faktiskt inte vill förlora sin fru så kapitulerar han och följer med Kay till den lilla pittoreska småstaden i Maine.
Väl där träffar de terapeuten (spelad av Steve Carell) och resan tillbaka till varandra kan börja. Och det är här vi kan börja skruva på oss i soffan för det blir både pinsamt, beklämmande och befriande roligt.
Meryl Streep
I vanlig ordning är Meryl Streep den klarast lysande stjärnan i ensemblen. Det är otroligt hur hon omformar sig själv från gång till gång. I förra samarbetet med regissören David Frankel, Djävulen bär Prada, gestaltade hon en benhård chefredaktör och Oscarnominerades. Den försynta och lite naiva Kay är raka motsatsen till Miranda Priestly men Streep är lika trovärdig som alltid.
Tommy Lee Jones funkar lika bra i sin roll, den buttre och motsträvige Arnold (inte helt ovanliga attribut bland hans tidigare meriter). Tillsammans har de en fin och övertygande kemi, det känns verkligen som att de har levt ihop hela livet.
Möjligtvis är Steve Carell något malplacerad i rollen som terapeut. Det ska vara en förtroendeingivande och sympatisk person men jag kan inte sluta tänka på 40 Year-Old Virgin och väntar hela tiden på att han ska skämta till det allvarliga och genanta faktum att Kay och Arnold inte längre har sex. Å andra sidan funkade Carell bra i dramakomedin Min brors flickvän men han balanserar ändå på en gräns som gör det svårt att se honom i allvarligare roller.
Steve Carell
Det är ovanligt med en kärlekshistoria där huvudpersonerna är äldre än 40 år och filmen förtjänar en eloge för att den vågar ta upp den (säkert vanliga) relationsproblematik som kan komma senare i livet. Hatten av för regissören David Frankel (Djävulen bär Prada) som lyckats övertyga finansiärerna om att 60-plussarna är en grupp som förtjänar att synliggöras.
På det hela taget har Hope Springs ett större djup än jag förväntat mig av en historia som lätt hade kunnat glida över och bli ren fars. Intimitetsproblem och känslor av övergivenhet är känsliga saker. På film brukar sådana teman sockras med komik eller saltas med socialrealism för att vi i publiken inte ska storkna. Men här hanteras ämnet så väl att jag under filmens gång hinner med att både skratta och gråta.
laddar...