Dagens ungdom! Sjuttonåriga Thomas (Thomas Mann, inte författaren) har fortfarande inte fått ligga.
Han säger nej till droger… eller, inte nödvändigtvis till gräs och du skulle kunna få honom att ta E om du vred om armen på honom lite, men i allmänhet är han inte en sån som drar en lina eller nåt. Han skulle inte drömma om att slå sönder saker bara för kul skull, minst av allt sina föräldrars bekväma kaliforniska medelklasshem. Men det är hans födelsedag, föräldrarna är bortresta, hans polare Costa hetsar honom om att göra kvällen till en vändpunkt, och på något sätt så händer alla de där sakerna.
Martin Klebba (a.k.a den vertikalt handikappade gentlemannen)
Men, även om det hördes en del flämtningar och vad som lät som ansträngda skratt på den förhandsvisningen jag gick på, lyckas filmen aldrig framkalla de skrattsalvor som den uppenbarligen var tänkt att göra – och den handhållna kameran och jumpcut-stilen må mycket väl ha med saken att göra (även om det aldrig verkar skada The Office). Komedi är som ni vet otroligt beroende av timing och varken Nourizadeh eller hans unga skådespelare visar särskilt mycket instinkt på det planet.
Själva festen, inspirerad av en verklig händelse i Australien där 500 tonåriga festkraschare förvandlade en stillsam förort till ett upplopp, har inget skickligt tempo; dess upptrappning, eller fall, till kaos är bara slumpvist observerat. Kort sagt, filmen försöker nå samma höjder som Deltagänget, Föräldrafritt och Supersugen, men saknar den hantverksskicklighet och komiska uppfinningsförmåga som krävs för att klara det.
Behöver jag påpeka att den även är sexistisk och barnslig? Säkert inte, det kommer med området. Men det är ganska deprimerande att se hur alldagligt Costa kallar de unga kvinnorna i sin klass för ”bitches” och ”hoes” och han får aldrig någon skit för det (minst av allt från dem). Visst, hans gangstasnack är karikatyr, men filmens världsbild verkar lika delar begränsat av inflytandet från rap, dokusåpor och porr. Hmm. Jag önskar att den var roligare.
Översättning: Marika Öhrn
laddar...