The Kids Are All Right har kategoriserats som en komedi. Det är lite konstigt eftersom den är mer lik ett relationsdrama. Men samtidigt är den väldigt rolig och humorn tar udden av familjekrisen som dukas upp.
Det gifta paret Nic (Annette Bening) och Jules (Julianne Moore) har två barn, dottern Joni (Mia Wasikowska), som har högsta betyg i skolan och snart ska börja på college, och sonen Laser (Josh Hutcherson), som är lite småstrulig. De är som vilken kärnfamilj som helst i övre medelklassen, förutom att barnen har två mammor men ingen pappa.
Laser, som befinner sig i de identitetsskapande tonåren saknar en manlig förebild, och gåtan kring hans ursprung blir alltmer relevant för honom. När Joni fyller 18 år får hon lagligt sett kräva ut information från spermabanken och Laser övertalar henne att söka rätt på deras far.
Det visar sig vara Paul (Mark Ruffalo), en skönt tillbakalutad kille som lever ett problemfritt liv med egen restaurang, ekologisk handelsträdgård och många vackra kvinnor. Han behöver aldrig ta hänsyn till någon utan gör vad som faller honom in. Han tar till sig nyheten om sina två biologiska barn med tillförsikt och ser nyfiket fram emot vad framtiden har att erbjuda.
Pauls lättsamhet är raka motsatsen till matriarken Nic som är kontrollerande och beskyddar de sina likt en lejoninna. Men så är det också hennes familj. Hon bär ansvar för barnens och makans välbefinnande och det ansvaret tar hon på djupaste allvar. Hon har spenderat många år på att forma familjen så som hon vill ha den, med en hemmafru att landa hos och en välartad avkomma, och uppskattar inte alls att Paul klampar in i deras trygga värld där relationen mellan henne och Jules redan har sprickor. Men det är för sent att stänga dörren och Paul rör till mer än han själv hade tänkt.
Det är detta som är dramats huvudtema. Att alla personer i en familj är sammanflätade och varje familjmedlems ageranden kommer att påverka de övrigas liv. Att Paul anländer som en frisk fläkt leder till att alla börjar reflektera över sig själva och sina identiteter utanför familjegemenskapen och nyansrikedomen som detta skildras med är en av filmens allra starkaste kvaliteter.
Men det klart bästa är skådespelarna som levandegör alltihop. Alla känns självklara i sina roller men Annette Bening är den mest enastående av dem. Hon har en tacksam roll i överhuvudet Nic med sitt hårda skal och jag har svårt att bestämma mig för om jag ska älska eller hata henne. Julianne Moore är lysande som Jules, den drömmande bohemen med dålig självkänsla och en önskan om att vara alla till lags. (I enlighet med vanlig filmlogik kommer hon förstås slå bakut och göra revolt för att frigöra sig själv under historiens gång). Mia Wasikowska bevisar än en gång att hon är en skådespelare att räkna med och Mark Ruffalo är fantastisk som den livsglade Paul som är omöjlig att ogilla.
Det enda som drar ner filmens betyg är den förutsägbara scenen för skådespelet. Att placera en historia i en välbärgad förort till Los Angeles är lite väl förutsägbart. Det är som att någon på filmbolaget bestämde att publiken måste ha lite fina miljöer och snygga vinglas att titta på ifall storyn inte räcker till. Å andra sidan så får man en viss typ av liberal Kalifornien-anda på köpet och då behöver man inte heller lägga så mycket fokus på temat homosexualitet, något som är förvånansvärt och uppfriskande nedtonat. Krutet läggs helt enkelt på relationerna mellan de olika karaktärerna.
The Kids Are All Right nominerades i fyra tunga Oscars-kategorier, bästa film, bästa manliga biroll, bästa kvinnliga huvudroll och bästa manus, men vann ingen alls. Men så är filmen också mer lågmäld än Oscarsvinnare brukar vara, det är till exempel ingen av karaktärerna som har ett grovt handikapp (som i The Kings Speech), ingen porträtterar en knarkande boxarförlorare (som Christian Bale i The Fighter) eller någon ballerina som kämpar sig igenom en psykos (som Natalie Portman i Black Swan).
Det är med andra ord inte så konstigt att inga Oscars kammades hem, men det spelar egentligen ingen roll. The Kids Are All Right är en mycket stark och levande berättelse om de uppoffringar som krävs för att hålla ett förhållande levande i vått och torrt. En berättelse som känns verklig och går att känna igen sig i.
Filmen finns för streaming här.