Magazine > Filmrecensioner > Vi måste prata…

Hennes lilla hus vandaliseras med våldsamma stänk av röd färg. Hennes man (John C Reilly) och dotter leker i deras stora familjehem. En kvinnlig förbipasserande slår till henne hårt på gatan.

Lika fruktansvärt, vackert och oundvikligt som en bilkrock i slowmotion, spelar berättelsen upp sig som en hyperverklig mardröm. Men det som Ramseys krossande liknelse saknar i subtilitet väger den upp med kraft. Producenten/stjärnan Swinton ger sin vanliga tilltygade kraftfullhet i rollen som Eva och ser ut att vara fysiskt urholkad av skuld, konflikt och smärta. Ezra Miller är enerverande karismatisk som den amerikanske tonårspsykopaten, vilket ytterligare eldar på den tvångsmässiga idén om mor och son som primära motståndare som inte kan undfly varandra.

Den smygande fruktan i denna montageliknande berättarstil ger gradvis efter för själspåfrestande förutsägbarhet, men de starka skådespelarinsatserna och Ramseys konstnärliga regi resulterar i en vibrerande emotionell käftsmäll. Svår att älska, än svårare att ignorera. Vi måste prata om Kevin är definitivt tillräckligt för att få dig att tänka till en extra gång om att någonsin skaffa barn. Eller åtminstone om att köpa en pilbåge i julklapp.

Översättning: Marika Öhrn